Nu har pappa fått sin plats att vila på nära Magnus <3. Å så blir all skit ännu mer definitiv. Orättvisst och så jävligt att det ska vara såhär. Just nu känns INTE ensam stark ska jag lova. Pissigt och helt slut på både ork och energi.
Å jag vet att jag inte är ensam för jag har verkligen några som betyder mer än jag kan tacka för någonsin som gör det betydligt lättare nu. Men ändå känns det ensamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar